söndag 18 september 2011

Ett minne, ett arv...


Det här sy skrinet har tillhört min mormor, Edla. För ca 12 år sedan berättade mormor att den här möbeln skulle jag få. Det gladde mig mycket, att hon valt ut något just till mig. Hon har 13 barnbarn, och jag tror jag är den som visat störst sömnadsintresse. Min mormor sydde, stickade och broderade. Detta har gått i arv. Min mor är också skicklig i textila hantverk, och har sytt mycket. För min del är det sömnad som är det stora hantverket.


Något år senare fick jag den i min ägo. Då bodde både mormor och morfar i sitt gula lilla hus i byn Sikfors. 2004 gick min morfar bort och då fick mormor flytta till servicehus. Hon var mer skröpplig än morfar rent fysiskt, strax innan han fick en infektion som "tog" honom. De senaste åren har mormor blivit mer och mer dement, men i stort varit på benen. Denna sommar har dock hennes hälsa svajat och hon har varit inlagd flera gånger på sjukhus. Den 24 augusti fick hon slutligen somna in, 93 år gammal.

Jag håller som bäst på att slutföra en svart kofta som jag ska bära på fredag, då begravningen äger rum. Den ska bäras tillsammans med den svart kjolen m flikar som jag sydde i somras. Det blir ledigt i tre dagar. Onsdag och torsdag för studier i Umeå (textillärare) och sedan upp till Piteå på torsdagkväll. Jag håller också på att öva en sång som jag och min syster ska sjunga på begravningen. Det har vart en tung höst, men jag hoppas att livet tar en ljusare vändning snart!

8 kommentarer:

  1. Beklagar sorgen!
    Hoppas att det går bra med begravningen och att hösten blir lättare för dig..
    Vilket fint syskrin, och kul att hon valt dig att få det.
    Jag måste höra om du pratar om Sikfors mellan Piteå och Älvsbyn? Jag kommer ju från Lillpite utanför Piteå.
    Vet du vem som gjort det? Min mamma har ett nästan likadant :)
    Sedan måste jag få fråga vad din mormor hette i efternamn? (Skriv inte här om du inte vill) jag har nämligen stött ihop med en Edla innom föreningslivet för ca 15år sedn, och det är ju inte ett så vanligt namn.

    SvaraRadera
  2. Kram och hoppas på en ljusare höst!

    SvaraRadera
  3. Jag säger vilken gåva och inte arv, eftersom hon tyckte att du skulle ha det.
    Med livet kommer erfarenheter man helst skulle vilja vara utan, med det är bara att följa med hur det än ter sig...med det kommer också erfarenheter som kan vara en till nytta senare.
    Livet är det som pågår nu, mellan måndag och fredag och alltid. Längta inte till helgen eller semestern, för det är livet som pågår runt dig hela tiden.

    SvaraRadera
  4. Vad fint att få ett minne efter mormor. Vackert syskrin!

    SvaraRadera
  5. Hej igen!
    Då är det inte din mormor jag stött på, finns alltså fler Edla i ungefär samma ålder på ett ganska litet område ;)
    Jag blev lite fundersam när du började skriva om Sikfors och Piteå..eftersom det står att du är Stockholmare..du vet, jag är mer patriotisk nu när jag bor 100mil bort än när jag var pitebo ;)

    Hoppas allt går bra i helgen!

    SvaraRadera
  6. Vilken otroligt vacker möbel! Och eftersom jag redan tjuvkikat på det du skall ha på dig på begravning kommer du att vara otroligt vacker och hedra din mormor.

    Trots att hösten blir mörkare väntar det ljus och gott om hörnet!

    SvaraRadera
  7. Så jobbigt. Får verkligen beklaga förlusten och hoppas att begravningen trots stor sorg blir till ett fint avslut!

    Syskrinet är mycket vackert.
    Kram Märit

    SvaraRadera
  8. Jag beklagar verkligen sorgen! Jag måste instämma i kören: -Vilket vackert syskrin! Det är en underbar gåva du har fått.

    SvaraRadera